Sten – Ove har under 15 år skrivit artiklar i Hasselbladet men nu känner han att det börjar bli lite besvärligt med handstilen och ögonen och då är det jobbigt. Det här blir därför det sista som Sten – Ove medverkar med.

Det är en artikel som är hämtad ur Hasselfors Nytt mars månad 1976 och berättar om Sten – Oves stora hobby. Byalaget framför ett stort TACK till Sten - Ove för alla trevliga inslag som han medverkat med under dessa 15 år det har inte blivit mindre än 60 stycken.

 ----------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

"Mitt stora intresse är naturen med allt vad därtill hör. Ornitologin i första hand, tätt följd av jakt och fiske. Det här intresset är så starkt att det väl egentligen inte är riktigt att kalla det för en hobby.

Naturen är en del av mitt liv, och det har den varit så länge jag kan minnas.”

Sten-Ove Pettersson har alltid levt nära naturen. Han växte upp på en bondgård inte långt från Hasselfors, och de första naturupplevelserna är från 7.-årsåldern då han fick följa med sin far i markerna under tidiga

vårmorgnar innan arbetet på gården började.

Ändå kan jag inte säga att jag påverkats hemifrån när det gäller mitt naturintresse, säger Sten-Ove. Det var

faktiskt jag som tog initiativet till de här tidiga vandringarna. Far var väl förtrogen med

naturen, men som många andra i hans situation var han egentligen inte särskilt intresserad av den. Det är ju så att närheten till naturen sällan föder ett brinnande intresse för den.

När den bortgångne Axel Adolfsson, Örebro, tillsammans med Mauritz Magnusson och några till bildade en

lokalavdelning till Örebro Biologiska Förening, fanns den då 10-åriga Sten-Ove för det mesta med sina äldre meningsfränder på exkursionerna. Och när Västernärkes Naturvårdsförening bildades tio år senare var han en av dem som gick i spetsen.

Goda läromästare

Då hade jag redan lärt känna Mauritz Magnusson, som vid den tiden var en av landets ledande ringmärkare av fåglar. Jag lärde mycket av honom, säger Sten-Ove.

Ett annat namn som han ofta återkommer till när han talar om sitt naturintresse är författaren och landets

kanske störste ornitolog Erik Rosenberg. Det skiljde ju många år mellan Sten-Ove och honom, men det var ändå mer som förenade. Många nätter tillbringade de tillsammans ute i markerna.

Erik Rosenberg var inte bara en sällsynt kunnig ornitolog. Han var också en stor tänkare, i vars sällskap man aldrig hade tråkigt. Han var lika fascinerande antingen man satt ute på myren och pratade eller i hans arbetsrum över en flaska Tokayer.

Vad är det då som är så fascinerande med fågellivet att det kan utvecklas till ett livsintresse?

I motsats till vad många tror är det inte bara en jakt efter rariteter, även om det är en sporre att få se eller höra något som inte hör till vardagen. Faktum är att våra helt vanliga fågelarter kan ge precis lika starka naturupplevelser. För mig är detta att studera och leva med naturen ett livsvillkor. Särskilt nu på våren känner jag ett oemotståndligt sug som drar mig ut i markerna. Det blir gärna både lördag – söndag och helst någon natt också.

Gemensamt intresse

Sten-Ove har ett jobb i vilket han ofta är på resande fot. Och trots att han därvid tillbringar en hel del tid ute i naturen så dras han ändå ut i det fria när han väl kommer hem.

Visst får familjen väl sitta i emellan. Men glädjande nog följer de ofta med mig ut. Dom kanske menar att det är enda möjligheten för att vi skall få vara tillsammans. Jag har faktiskt aldrig försökt pracka på vare sig min fru eller mina barn mitt intresse, men jag tror ändå att dom verkligen delar det.

Ute i naturen följer en ornitolog gärna vissa rutter tid efter annan. På det sättet lever man särskilt starkt med i naturens växlingar. I synnerhet nu under våren noterar man vecka för vecka hur nya fågelarter dyker upp i kören.

Minnesvärda upplevelser

Annars är det tydligen de nattliga utflykterna som lockar dem som är intresserade av fågellivet. Sten-Ove bekräftar detta:

Det är en för varje gång lika fascinerande upplevelse att få vara med när naturen går till vila för att efter några timmar vakna upp igen. Kanske är det just det som ger mig allra mest.

Det hindrar naturligtvis inte att det finns vissa händelser som en ornitolog gärna betecknar som höjdpunkter i livet. Till dessa räknar Sten-Ove besöket av Odinsvalan, eller den svarta storken, i Hasselfors 1967. Denna ytterligt sällsynta fågel vistades som bekant i den uppdämda s.k. Hammarsjön den sommaren.

Till de oförglömliga minnena hör också ett av många besök på Öland när det första fyndet av Ökensångaren, Sylvia Nana gjordes i Sverige. Öland är en kär tillflyktsort för många ornitologer. Är man verkligen intresserad återvänder man regelbundet dit, för att förkovra sig och för att träffa likasinnade från hela landet.