sid 5

Höstutflykt Torpvandring
 

Lördagen den 10 september var det åter dags för utflykt med temat; I våra fäders spår.

Vi startar på utsatt tid klockan 09:00. Det kan bli lite jäktigt i dag, några av deltagarna skall på kalas i eftermiddag, de har en tid att passa, samtidigt som de inte vill missa någon del av utflykten.

Första stoppet blir vid Sundsjö vägskäl, ca 200 meter norrut ligger ett ganska stort Klapperstensfält, som inlandsisen lämnat efter sig.

Vi fortsätter vägen mot Färnhagen. Strax innan vi passerar torpet stannar vi till vid en Fångstgrop.

Vid Gäddvik finns en stenhäll som använts när man framställt tjära, ett fiskbensliknande mönster är inhugget i hällen, där den smälta tjäran skall rinna. Det är nog ganska länge sedan man framställde någon tjära här, våra äldre sagesmän kan inte minnas någon tillverkning. Hällen är väldigt välbevarad, och ligger alldeles intill vägen.

Nästa anhalt blir Ärnäs, här träffar vi Solvig och Per Åke, som numera äger torpet. Solvig är född här, och har alltid något trevligt att berätta. Vi går halvvägs ut till Ärnäs udde till den plats där gamla bebyggelsen låg. En äldre mindre timmerbyggnad, som sett sina bästa dagar är det enda som finns kvar av denna bebyggelse. Här slog någon tidigt ner sina bopålar. År 1603 nämns i skrift namnet

Ärennäs, 1610 Ernätz.

Det påstås att Ärenäs var den plats där kristendom först predikades för Toftens fiskare. Vattnet omkring näset och “Rålands kyrka” var säkerligen en del av sjön, där man offrade och utförde hokus-pokus för fiskelycka. Den heliga Birgitta (född omkring 1303) anklagar sig själv för att hon inte tar itu med fiskare, som galdrar för fiskelycka, d v s de sjunger besvärjelser.

Nu skall vi fortsätta över Käppelåsen mot Skalltorp. Då vi passerar Västaberget lyfter en jättestor fågel från en stubbe. En Havsörn, den seglar ut mot Spjutvik och försvinner.

Några hundratal meter innan Västringsvägen, på vänster sida ligger Änglasten, ett flyttblock med ett ganska djupt fotavtryck, förmodligen gjort av någon som klivit på stenen innan den kallnat.

Vi stannar till vid Bäckstugan, utlagt 1892, samt ett par gruvhål som ligger utmed vägen. Perstorp, nämnt 1866 utlagt 1931, ett torp mellan Sandbacken och Mossbo gör vi en avstickare till innan vi styr mot Fagersands Tegelbruk. Väl framme vid Tegelbruket blir det fikapaus. Det är inte lika varmt som när vi fikade i vårsolen vid Mon. En snål västan från sjön gör sig påmind, och vi sitter inte för länge.

Det var här vid Tegelbruket det började. Det var hit han kom, Anders Ersson, mannen som spred sina gener så att alla Skarshultare höll på att bli släkt.

Anders Ersson född 1780 kom 1823,.från Brunneby socken, hit till Fagersand och byggde upp tegelbruket. I släkten fanns, många generationer tillbaka, nästa enbart tegelslagare. Vid flytten till Skagershult antog han namnet Söderberg, och är här anfader till denna släkt.

Tegelbruket drevs av Söderbergare fram till verksamheten upphörde 1910. Det är inte mycket här på platsen som minner om att det varit en betydande och för bygden revolutionerande industri.

Vi lämnar Tegelbruket, och stannar nu vid ytterligare ett industriminne.

Polhemshjulet vid Årås Bro. Här fanns ett vattenhjul, 10,7 meter i diameter, varifrån man fick  kraften att driva bland annat vattenpumparna vid Kärrgruvan, som ligger ca 800 meter härifrån. Ett stopp på detta hjul, eller ett fel på stånggången (kraftöverföringen) betydde att gruvan snabbt vattenfyldes. Hur det här fungerade återkommer vi till i något kommande nummer av Hasselbladet.

Söder om Björnstorp, 3 meter öster om gamla vägen alldeles i gärdeskanten är en märklig

stenbro, 12meter bred, gjord av huggna stora stenblock, brotrumman är ca 50 x 50

centimeter, men här har knappast runnit något vatten. Varför har den hamnat här?

Nu kör vi gamla vägen mot Munkabäcken, passerar vägen till Söderäng, strax därefter på vänster sida ligger Spökstenen, ett numera söndersprängt flyttblock. Något längre fram Spökbacken, det är tur att det inte är mörkt när vi passerar.

Nu är vi snart framme vid Kolbryggan, där man på senare tid samlade och lagrade kolet från milorna, för transport med lastbil till  hyttan i Svartå.Nydalen är det fjärde och sista torpet vi skall besöka i dag. Nämnt första gången 1803, brukaren då heter Per Jansson. Torpet utlagt 1909, sista brukare Johannes Abrahamsson står att läsa på torpmärkningen, men här är något som inte stämmer.

Då vi kommet en bit på väg mot torpet möts vi av en låst bom, vi får vända, vår höstutflykt håller på att få ett snöpligt slut. Som tur är har vi i reserv ytterligare ett mycket intressant objekt.

Kungstuvan vid Ågrena gård, bakom magasinet där Svartån gör en krök, grävde svenskarna en grav och kastade ner de stupade danskarna.

Dansk svenska kriget 1512-1520.

Traditionen gör gällande att; En mindre träffning utkämpades vid Ågrena 1520, som svenskarna gick segrande från.

Det stora kriget förlorade Sverige och Kristian Tyrann blev regent av Danmark Sverige. 

Det var allt för den här gången, kalaset börjar om en halvtimma, vi som guidat,  Rune Söderberg och Per Bergström tackar för oss.